Krönika

Ulrika Knutson: Det svenska är en brokig historia

5:13 min

Lyssna på och läsa krönikan här:

Det är nationella veckan, både i Danmark och Sverige. Så här års sjunger själva naturen hymner till fosterjorden. Doft av vit syren och liljekonvalj svävar i luften, ungdomen tjoar på flaken och blågult känns helt rätt, i breda lager.

Annat var det 1906.

Då var Sverige ett litet fattigt land i Europas utkant. Vi hade just haft skilsmässan från Norge. Såren var inte läkta. Emigrationen var förnedrande. Massor av svenskar flydde landet. Rösträtt hade de inte fått, men de röstade ändå med fötterna. Det var som Strindberg elakt sagt: Svenskarnas fosterlandskärlek var så stark att den inte rymdes i landet, man var tvungen att fara till Amerika för att ge luft åt den!

Något måste göras. Svensklärarnas riksförbund bad Selma Lagerlöf att skriva en rolig bok om Sveriges geografi.

Nils Holgersson och hans gäss skulle göra jobbet: skapa hembygdskänsla i varje enskilt landskap - för att bygga nationell stolthet och få skolbarnen att tro på framtiden.

Selma svettades över uppgiften. Det var svårt att variera sig. För mycket skog. Sverige var jättetråkigt med all denna barrskog!

En av uppdragsgivarna var skolpolitikern Alfred Dalin från Huskvarna. För att hylla honom lade Selma in en liten bit om de glada barnen i Huskvarna som "rusade ut på skolgården". Då rättade Dalin i manus: "Det är 30 år sedan något rusande ut ur skolan tilläts här. På skolgården föres ett fritt, muntert liv, men inte i trapporna!"

Då ändrade Selma till: "en mängd barn marscherade ut, led vid led". Det gör ju inte samma intryck.

Nils Holgersson själv är ingen rar liten kille. Han är en kriminell värsting och djurplågare. Gårdstomten ilsknar till och förvandlar Nils till en pyssling. Resan med gässen är ett straff. Det är ingen gullig saga heller, utan en våldsam historia, en av Selmas bästa.

I sällskap med gässen mognar Nils till människa, inser  sitt beroende av andra varelser. Kändisar ur historien dyker upp, som självaste Gustav Vasa. Att han besteg tronen den 6 juni 1523 är ju en faktor bakom vår Nationaldag.  Men viktigare är det dystra året 1809. Då förlorade riket sin finländska halva, och fick abdikera som stormakt. Vi fick nya lagar, och det är också dem vi har firat i veckan. Regeringsformen 1809 var inte dum. Riksdagen fick mer makt. Och där finns utkastet till mänskliga rättigheter, och det första steget mot religionsfrihet. Och den svenska tryckfriheten blev grundlag. Värt att fira än i dag.

Selma Lagerlöfs flygande gäss blinkar till 1809. Det glömmer vi lätt bort. Men Ledargåsen själv kommer från Sapmi, den stolta Akka från Kebnekajse, och hennes medpiloter heter Yksi, Kaksi och Kolme. Det är ingen slump. Det samiska och det finska har alltid varit en del av den svenska historien, och det får Nils Holgersson lära sig. Han är beroende av samiska och finska kamrater. Selma Lagerlöf visste att det nationella alltid varit mångkulturellt. Precis som nu. Det svenska är inte en rent blågul, utan en brokig historia.

Selma Lagerlöfs kollega Ellen Key ville skilja på sund patriotism och storsvensk chauvinism. Nationell stolthet ska inte ske på andras bekostnad. Selma höll med. Men gläds åt industrins framsteg och sommarnattens skönhet, eller den svenska demokratin, som fyllde hundra år, häromdagen. Både Selma och Ellen var aktiva i rösträttsrörelsen.

Nils Holgersson lärde mycket av att sitta på gåsryggen, och se landet ovanifrån. Framför allt insåg han hur vi alltid rört oss över gränser, och hur beroende vi alla är av varandra, alltid har varit, och kommer att vara. Nationellt sinne enligt Nils Holgersson är:

var hygglig mot medmänniskan - och snäll mot djuren.