Krönikör Margit Silberstein

5:22 min

Här kan du läsa Margit Silbersteins krönika.

Nyamko Sabuni vinner. När det gäller flip flop. Man säger så om politiker som ändrar sig och tvärt intar en annan ståndpunkt. Ena dagen avfärdar Nyamko Sabuni partilinjen om en generösare anhöriginvandring. Hon förklarar det med att det skickar fel signaler och bäddar för en ny stor flyktingvåg, ungefär som den 2015, om vi tillåter barn och föräldrar att  återförenas. I nästa stund, på stående fot, som det verkar, har hon en motsatt attityd och säger att det är viktigt att se till att vi har PERMANENTA uppehållstillstånd för dem som stannar i Sverige. Det om något anses vara en magnet för de som lämnar sina hemländer. En av de stora slutsatserna efter den omfattande  flyktingströmmen 2015 var att det blev ohållbart att bara några länder, som Tyskland och Sverige, tillät permanenta uppehållstillstånd.  De enda partier idag som vill ha det är Miljöpartiet och Vänstern, som driver den mest generösa flyktingpolitiken.

Vad gäller? Var står Nyamko Sabuni? Mångkultur är inget att eftersträva, sa hon innan hon backade. Det tycker inte Sverigedemokraterna heller. De är, som det står i partiprogrammet, starka motståndare till mångkulturalismen. Sabuni måste ha sänt en chockvåg till alla falanger i det lilla så splittrade partiet Liberalerna. Migrations- och integrationspolitiken är inte vilken fråga som helst. Den är ju en ödesfråga som många beskriver det. Då krävs en kompassnål, som inte darrar. De som vill ha Nyamko Sabuni som ny partiledare framhåller att hon är tydlig och sticker ut. Det har hon gjort nu. Och att hon lyssnar och ger svar på folkets frågor. Vilka som utgör folket är en annan femma.

Erik Ullenhag, Sabunis konkurrent om partiledarposten, sticker inte ut, han sticker in - huvudet i sanden, när han får frågor som kan leda till att han stöter sig med någon i de olika lägren. Tveksamheten kring honom är just att han

skulle vara blek och temperamentslös. Han säger att han vill göra Sverige snällare. Vem vill inte det? Men vad är snällt? Är det snällare i meningen det som ikonen för många, Bengt Westerberg, stod för – och som Lars Leijonborg så småningom inledde ett korståg emot, bort med snällismen in med kravliberalismen. Fast en del hävdar att det är snällt att ställa krav, då bryr man sig. Snäll säger inte  mycket i det här sammanhanget. Erik Ullenhag skyggar när det gäller samarbete med Sverigedemokraterna. Du kan fråga mig tio gånger sa han i SVT:s Agenda jag kommer i alla fall inte att svara. Trots att den nuvarande partilinjen är att hålla Sverigedemokraterna borta från makten, det var ju därför Liberalerna med stor vånda inledde sitt samarbete med regeringen.

Kanske tänker Ullenhag att alla redan vet vad han står för – att han är det mest socialliberala som går i ett par skor. I så fall skulle han ju lika gärna kunna tala klartext istället för att tassa runt. Det är bara att knycka några formuleringar från Jan Björklunds alla brandtal om hotet från den nationalistiska högern mot den liberala ideologin.

Sabuni eller Ullenhag? Det verkar bli jämnt, jämnare än förutsägelserna – en liberal rysare. Det förs en laddad diskussion inom partiet om hur nomineringarna ska gå till. Vilken vikt ska läggas vid medlemmarnas röster? Ska de bara vara vägledande eller avgörande?

Om gräsrötterna får säga sitt i partidemokratisk anda tycks det gynna Sabuni. Stockholm har t ex bestämt att inte ha någon central medlemsomröstning. De som ogillar det befarar att medlemmarna kommer att köras över av vad de ser som en elit, som vill ha Erik Ullenhag. Men när läget blir skarpt och det extra landsmötet samlas i Stockholm den 28 juni får ombuden rösta som de vill. Spänningen kvarstår till dess. Även för valberedningens ordförande Olle Schmidt.

Blir det en ledare som skjutit från höften och gett skiftande budskap. Eller en som helgarderat sig och hellre tigit än talat.