Krönika av Margit Silberstein

5:07 min

Är det ett mönster eller bara en slump att det verkar vara föredettingar, tidigare högt uppsatta manliga politiker, som avslöjas med olämpliga beteenden av sammanfallande karaktär?

Eskil Erlandsson, före detta landsbygds- och jordbruksminister står åtalad för sexuellt ofredande. Han anklagas för att ha lagt labben på kvinnors lår. Att försöka charma damer, i detta fall enbart moderater, med handpåläggning på låret känns för övrigt daterat och omodernt.

En av kvinnorna som säger sig ha blivit utsatt för Eskil Erlandssons beteende anser att det är helt oacceptabelt att han fått hålla på under så lång tid. Erlandsson förnekar uppsåt och hänvisar idag till en fysisk åkomma. När Centerns partiledning till sist agerade tog de uppenbarligen ingen hänsyn till det. Exministern tvingades lämna riksdagen i mars i år.

Vänsterns gamle partiledare Lars Ohly anklagades av en partikamrat för sexuellt ofredande. Polisanmälan ledde inte till något och Ohly förnekade att han skulle ha gjort sig skyldig till sexuella övergrepp. Men han erkände att han betett sig olämpligt och för det bad han både frun och partikamraten om förlåtelse. Partiet förlät honom inte. Den före detta ledaren portades från att närvara vid partikongresser. Och han fick sparken som ordförande i organisationen Funktionsrätt.

Ohly kommenterade detta med att i ett förbund som Funktionsrätt borde förståelsen vara stor för att alla inte är perfekta. Oklart varför just funktionshindrade skulle ha större förståelse för olämpliga beteenden än andra. Även i det här fallet uppgav vittnen att det inte var första gången som Ohly ska ha utsatt kvinnor för olämpligt beteende.

Anders Borg lämnade flera styrelseuppdrag efter en fest, där han ska ha uppträtt mycket olämpligt mot både kvinnor och män. Han bad om ursäkt på Facebook och hänvisade till att han fått en blackout. Anna Kinberg Batra, som då var partiledare, tyckte att det var bra att polisen utredde vad Borg hade haft för sig på festen, även om han inte längre hade uppdrag för Moderaterna. Anders Borg blev rasande över hennes uttalande, som han ansåg vara ett försök att plocka politiska poäng.

Pär Nuder var en gång finansminister. Som styrelseledamot i Bergmancentret på Fårö blev han för några år sedan anklagad för det som verkar gå under samlingsbeteckningen olämpligt beteende. Dåvarande styrelseordförande Kerstin Brunnberg ingrep och förklarade för Nuder att hans uppdrag innebar att han måste uppträda korrekt och formellt gentemot personal. Pär Nuder lämnade sitt uppdrag med orden att allt var förtal och ägnat att skada hans person.

I vintras, när Pär Nuder lämnade ordförandeposten i Skistar, han hade inte längre ägarnas förtroende, bemötte han det med liknande retorik. Maffiametoder. Karaktärsmord. Någon hade planterat illasinnade rykten. Processen gick snabbt. Möjligen agerar näringslivet fortare än politiken. Någon sa till mig att i affärslivet är en gång ingen gång, men två gånger är en gonggong.

Jag försöker inte leda något i bevis utan föra resonemang. Varför kommer toppolitikers oacceptabla beteenden i ljuset först efter att de klivit ned från sina höjder, trots att de kan ha haft fritt spelrum under lång tid? Även om Anders Borgs beteende verkar ha varit en engångsföreteelse. Oavsett, är skyddsnätet i politiken så finmaskigt, beroendet så stort att hålla sig väl med de som har makt att de flesta inte vågar vara budbärare av dåliga nyheter. Kanske av rädsla för den egna positionen. Det kan få konsekvenser att vara sanningssägare.

Och så den återkommande frågan: Vilka politiker vill vi ha? Sådana som är som folk är mest med skavanker och ibland tvivelaktiga bevekelsegrunder? Eller ansvarsfulla, moraliska föredömen?

Mitt svar: Vem vill företrädas av sådana som är som man själv?