Kommentar

Dags för Januariavtalets bak(s)mälla

2:01 min

I januari fick Stefan Löfven se sig som segrare i dragkampen
om regeringsmakten. Men det kostade och när höstriksdagen samlas
börjar den hårda avbetalningsplanen skapa oro inom Socialdemokraterna, säger Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

På sistone har olika delar av den socialdemokratiska sfären börjat skruva på sig, Januariavtalets skjortkrage känns trång.

Vantrivseln hörs från LO och den hörs från S-ideologerna på tankesmedjan Tiden.

Ledande LO-företrädare föreslår att avtalet förhandlas om, de vill till exempel ha kvar värnskatten och stoppa omläggningen av arbetsmarknadspolitiken.

Med tanke på att LO:s styrelse godkände Januariavtalet när det slöts och med tanke på att LO:s ordförande sitter i S-ledningen ska kravet inte tas på alltför stort allvar.

Budskapet är mera avsett för LO:s medlemmar än ett allvarligt menat krav på Stefan Löfven.

Tiden-folket böjer sig för Januariavtalet men vill att Socialdemokraterna ska anta ett eget politiskt manifest som gör det tydligt att avtalet är en kompromiss som inte speglar Socialdemokratisk politik.

Oro för att regeringspolitikens borgerliga profil ska leda till väljarflykt ligger bakom.

Partiledningen har hittills valt motsatt väg: Att signalera obrottslig lojalitet med Januariavtalet och de nya samarbetsparterna Centern och Liberalerna. Man hoppas åstadkomma en allt fastare mitten-allians i svensk politik.

Både statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson försöker i stället lyfta fram det de ser som socialdemokratiska framgångar i 73-punktsprogrammet.

Men med höstens budget kommer de inre partismärtorna att tillta.

"Köp regeringsmakten nu - betala sen"-affären ska börja betalas av i form av minskad ekonomisk jämlikhet (avskaffar värnskatten), en arbetsgivaravgiftssänkning inte bara S ser som bortkastade miljarder (ingångsavdrag), gynnsammare villkor för företag som gör vinst på skattepengar (slopad moms när privata vårdföretag hyr läkare), anställningssubventioner till företag utan kollektivavtal (etableringsjobben) och en fortsatt nedskalning och omvandling av Arbetsförmedlingen under ökande arbetslöshet.

Socialdemokraterna vill försöka väga upp detta med lägre skatt för pensionärer och troligen en större satsning på landets kommuner än den som finns i Januariavtalet.

Det kommande riksdagsåret blir också centralt för en av avtalets stora stötestenar - arbetsrätten.

LO har kort tid på sig att via förhandlingar med Svenskt Näringsliv förekomma en lagstiftning som berövar facket ett viktigt inflytande vid uppsägningar.

Troligen kräver ett sånt avtal att LO bjuder på just det - alltså att företagen får större makt att välja vilka som sägs upp. Skulle de inte komma överens har Vänsterpartiet lovat att hjälpa Ulf Kristersson att fälla regeringen.

Detta tillsammans med LO:s och S behov av att försöka vända frågan till en påstådd framgång talar för att LO räddar både Stefan Löfven och Vänsterpartiet genom att komma överens med Svenskt Näringsliv, helst om något bredare som gör att LO kan utmåla andra delar i ett avtal som vinster.

Regeringspartnern Miljöpartiet har det lite lättare. Pengar till miljö och klimat river inte upp samma skarpa ideologiska konflikt med de borgerliga samarbetspartierna och MP kan därför få gehör för delar av sin egen politik.

De lyckas till och med få Centern och Liberalerna att backa upp sin nya friårs-variant.

Men det finns en fråga som kan fresta hårt på sammanhållningen inom regeringen. Miljöpartiet vill stoppa planerna på en ny bana på Arlanda flygplats, den passar enligt partiet illa i en modern klimatpolitik. Socialdemokraterna, uppbackade av både Centern och en stor del av näringslivet med Wallenberg i spetsen vill bygga ut flygplatsen. Här kommer den politiska konsten att framställa eftergift som kompromiss att behöva tänjas till sitt yttersta.

Trots Liberalernas ledarskifte och fortsatta opinionskris visar samarbetet inga tecken på att spricka.

Alla partiledningar verkar i dag räkna med att regeringen sitter till nästa val, en tröst för statsministern när han i dag läser upp den av borgerliga löften tyngda regeringsförklaringen och berättar om sina nya statsråd.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista