kommentar & analys

Ramberg: Oppositionen vrider om kommunkniven

3:00 min

Kommunkrisen blir en ännu svårare debatt för regeringen när oppositionspartierna visar upp sina motförslag till regeringens ekonomiska politik. Alla föreslår mera pengar till kommunerna och generar därmed Socialdemokraterna som redan får intern kritik för att snåla mot kommunerna, säger ekots politiska kommentator Tomas Ramberg.

Vänsterpartiet har faktiskt en sak gemensamt med Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater – de vill alla ge större statsbidrag till kommunerna än regeringen.

Därmed fortsätter kommunernas ekonomiska kris att klättra på den politiska dagordningen. För det stora regeringspartiet Socialdemokraterna är det plågsamt att bli omkörd på den budgetpost som de i valkampanjer brukar kalla för "satsningar på den gemensamma välfärden".

Frågan är redan föremål för en interndebatt i S, där många är besvikna för att regeringen inte ökade kommunbidragen mera i budgeten. Finansministern har under året tagit upp kommunernas ekonomiska problem upprepade gånger och därmed själv byggt upp förväntningar på större satsningar än de som redan var aviserade i januariöverenskommelsen. Av detta blev mycket litet.

Nu vrider SD, V, KD och M samfällt om kommunkniven i regeringspartiet. Stefan Löfven känner vindarna och utsåg nyligen en av kommunsveriges tyngsta socialdemokrater, Lena Micko, till statsråd. En gest till kommunerna som hoppas att den ska följas av konkreta resurser. Om debatten fortsätter skulle det inte förvåna om regeringen kommer tillbaka till kommunerna redan i vårbudgeten.

Moderaterna satsar på fortsatta skattesänkningar och har i år fått hjälp av regeringen. Den värnskatt som Fredrik Reinfeldt i åtta år undvek att ta debatt om får Moderaterna nu till skänks av en socialdemokratisk finansminister och kan därmed utan större kritik sänka skatten på de högsta inkomsterna samtidigt som de genom sänkt statlig skatt gynnar också de grupper som tjänar en bit över genomsnittet. Ett nytt jobbskatteavdrag ska ge sänkningar för alla inkomsttagare men den sammanlagda effekten ger - i kronor räknat - mera ju mera man tjänar. Tidigare hade detta föranlett S-attacker men med januariavtalets skattepolitik ligger socialdemokraterna av förklarliga skäl lågt.

Moderaterna vill vara med i debatten om bensinskatten och sänker både skatt och uppräkning med motsvarande en krona litern. Samtidigt drar partiet in mera pengar till staten genom att höja momsen på mat vilket gör att bilägare riskerar att förlora på blodpuddingen vad de tjänar på bensinen. Har bilåkaren inkomstskatt får hen en lättnad, har bilåkaren a-kassa eller sjukpenning läggs i stället ytterligare börda på ekonomin.

Kristdemokraterna går emot sina vänner i Moderaterna och behåller värnskatten i sitt budgetförslag. Det betyder inte att de kommer att kämpa för att återinföra den men miljarderna kommer väl till pass när partiet ska visa hur de egna förslagen finansieras. Pengarna används både till skattesänkningar och satsningar på kommunerna, varav en del till partiets hjärtefråga äldreomsorg.

Sverigedemokraterna har påverkats av debatten om att staten borde låna mera när Sveriges statsskuld blivit så låg. Partiet föreslår därför att en satsning på kommunerna bekostas med statlig upplåning i stället för ökade besparingar på andra områden. Mera väntat är att återvandring av nya svenskar också ingår i partiets kalkyl. De främsta stötestenarna för den konservativa allians Jimmie Åkesson önskar med M och KD utgörs av Sverigedemokraterna förslag att förstärka a-kassan. Men det hindrade inte SD från att förra året stötta Ms och KDs budgetförslag.

Vänsterpartiet får efter fyra år som budgetpartner till regeringen nu chansen att visa upp sin egen önskepolitik. Den visar sig bestå av stora satsningar på kommuner och socialförsäkringar. En utbyggnad som ska betalas av inkomstskalans övre halva och av kapitalägare. Genom att återinföra en progressiv fastighetsskatt på villor över 4 miljoner, höja bolags- och kapitalskatter samt återgå till förmögenhets- och arvsskatt skissar Vänsterpartiet på en skattepolitik som i mycket liknar den som gällde under Göran Persson socialdemokratiska regering vid seklets början.