stål
1 av 2
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Martin Lindqvist, vd SSAB, Martin Pei, teknisk direktör på SSAB, Jan Moström, vd LKAB, Magnus Hall, vd Vattenfall, under en pressträff i Stockholm. I några år har SSAB tillsammans med gruvbolaget LKAB och Vattenfall skissat på en ny produktionsmetod baserad på vätgas.
2 av 2
Martin Lindqvist, vd SSAB, Martin Pei, teknisk direktör på SSAB, Jan Moström, vd LKAB, Magnus Hall, vd Vattenfall, under en pressträff i Stockholm. I några år har SSAB tillsammans med gruvbolaget LKAB och Vattenfall skissat på en ny produktionsmetod baserad på vätgas. Foto: Hossein Salmanzadeh/TT

Järn ska bli stål – utan fossilt kol

1:59 min

Den 20 juni tas första spadtaget för SSAB:s pilotanläggning som ska visa att man kan tillverka järn som ska bli till stål, helt utan fossilt kol. Det är ett stort genombrott i en bransch som under flera hundra år använt sig av massugnar som matats med kol.

Hör mer om industrins väg för att minska koldioxidutsläppen i Vetandets värld.

Stålindustrin står för över 10 procent av Sveriges koldioxidutsläpp och är globalt sätt den enskilda industrisektor som släpper ut mest.

Tekniksprånget som den svenska stålindustrin planerar för handlar om att använda vätgas istället för kol för att plocka bort syreatomerna i järnmalmen, en förutsättning för att kunna tillverka stål.

Förutom SSAB ingår också LKAB och Vattenfall i projektet som fått namnet Hybrit. Den stora utmaningen är att skala upp det hela till industriell skala. Martin Pei som är teknisk chef på SSAB hoppas i så fall att metoden ska gå att exportera.

– På sikt skulle den nya tekniken kunna bidra till minskning av koldioxidutsläppen i hela världen, säger han.
 
När pilotanläggningen har rullat i fem år är planen att det ska byggas en större demonstrationsanläggning som så småningom ska kunna producera koldioxidfritt stål ut på marknaden vid år 2035.

Men mycket återstår för att allt ska gå i lås. Elproduktionen måste säkras, elnäten till platsen där anläggningen ska stå måste byggas ut och ett finansieringssystem som kan betala för den här miljardsatsningen måste jobbas fram.

Men trots högre kostnader för att producera stålet behöver det i slutänden inte betyda att slutprodukten blir särskilt mycket dyrare för konsumenten.

Det beror på att värdestegringen på stålet sker i förädlingstegen innan det hamnar på marknaden, menar Filip Johnsson, professor i uthålliga energisystem på Chalmers.

– Då skulle priset bara behöva öka med en halv procent, om ens det.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".