Dags att vända på kamerorna? Börhuset inför utannonseringen av Nobelpriset i litteratur 2016.
1 av 2
Dags att vända på kamerorna? Börhuset inför utannonseringen av Nobelpriset i litteratur 2016. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/T
Kulturredaktionens Mårten Arndtzen.
2 av 2
Kulturredaktionens Mårten Arndtzen. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Kulturkrönikan: Akademien, medierna och förtroendet

"Det värsta är att vårt förtroende i allt högre grad tycks bero på var man står politiskt"
4:16 min

För en månad sedan lämnade tre ledamöter i Svenska Akademien arbetet, och utlöste därmed den kris som resulterat i att utdelningen av Nobelpriset i litteratur ställs in i år. Men det finns fler än Akademien som har problem med förtroendet.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Så kom nobelnyheten vi alla väntat på, åtminstone på landets kulturredaktioner.

Och nästan som i en saga är det ett speciellt ord som förekommer tre gånger, i pressmeddelandet Akademien - denna gång mycket punktligt - sände ut i fredags morse.

Förtroende.

Beslutet att skjuta upp årets litteraturpris har fattats mot bakgrund av "ett minskat förtroende för Akademien i omvärlden". De aktiva ledamöterna är "fullt medvetna om att den nuvarande förtroendekrisen ställer höga krav på ett långsiktigt och kraftfullt förändringsarbete" och finner det nödvändigt att skapa tidsrum för att "återställa det allmänna förtroendet".

Akademien verkar alltså ha tagit kritiken emot sig på allvar. Gott så.

Men när det gäller just förtroendet kan man egentligen inte säga någonting riktigt säkert om Svenska Akademien. Under april gjorde visserligen både Aftonbladet och SVT mätningar, med klart nedslående resultat, men allt annat hade nog varit en smärre sensation, just nu.

Hur förtroendet för Akademien utvecklats över tid finns inga siffror på. Det gör det däremot vad gäller oss i massmedia.

Och de senaste mätningarna från både SOM-institutet och Medieakademin visar på en oroande tendens. Visserligen får vi inom public service som vanligt rätt fina siffror, generellt, särskilt om man jämför med dagspress och reklamfinansierad television. Men utvecklingen är inte så bra, och det värsta är att vårt förtroende i allt högre grad tycks bero på var man står politiskt.

De som röstar till vänster har högre förtroende för public service än de som röstar till höger - och gapet ökar. Det är såklart särskilt besvärligt för en verksamhet vars själva legitimitet vilar på att vi uppfattas som sakliga och opartiska. Det rör uppdragets kärna - lite som om Svenska Akademins läskunnighet skulle sättas i fråga.

Vilket den inte har, vad jag vet.

Den förtroendekrisen har ju snarare varit moralisk, och underblåsts av metoo-rörelsens uppror mot patriarkatet; en institution som Akademien, med sina frackar och långklänningar, sin slutenhet och sina allmänt ålderdomliga umgängesformer framstått som en emblematisk representant för.

Jag menar inte att det inte skulle funnits problem, och allvarliga sådana, eller att de skulle hanterats exemplariskt; men jag undrar om krisen skulle blivit så här djup om inte Akademien hamnat på fel sida om rätt och fel i en, just nu, mycket stark berättelse om vår egen tid.

Så om Svenska Akademien nu ska ägna sig åt rekonstruktion och självrannsakan, kanske vi på kulturredaktionerna också skulle göra det. Titta lite på hur vi berättat om den här krisen, fundera på vad som varit rätt och rimligt och var vi kanske dragits med i drevet eller fallit in i kören - och varför.

För förtroendets skull.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".