Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - FILM

Ytligt om yta i Zvjagintsevs "Saknaden"

Fredrik Wadström recenserar "Saknaden" av Andrej Zvjagintsev
2:51 min
Aloysha (Matvey Novikov) i "Saknaden"
Aloysha (Matvey Novikov) i "Saknaden" Foto: TriArt

Ryske regissören Andrej Zvjagintsev är tillbaka efter den hyllade "Leviatan" från 2014. Nya "Saknaden" har varit både Oscars- och Golden Globe-nominerad.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Boris har lämnat Zjenia för en annan kvinna. Nu ska de skiljas och den gemensamma lägenheten säljas. Den största konflikten handlar om vem som ska ta hand om 12-årige sonen Aljosja. Boris väntar barn med sin nya fru, Zjenia har träffat en ny man och ingen har riktigt plats för den gemensamma sonen.

Grälen dryper av gift och den smyglyssnande Aljosja är förkrossad. En dag är han spårlöst borta. Skolan vet ingenting. Polisen står handfallen. En Moskva-variant av Missing People kopplas in och Boris och Zjenia tvingas samarbeta i letandet efter sonen.

Det är mycket i "Saknaden" som känns igen från Andrej Zvjagintsevs tidigare fyra filmer: upplösta familjerelationer, enskilda människors utsatthet i ett samhälle som inte fungerar och så, som alltid, en fruktansvärd händelse som skakar om de inblandade.

Den nya filmen påminner allra mest om Zvjagintsevs mästerverk "Elena" från 2011. Också den utspelar sig i ett samtida Moskva med grundteman som kontaktlöshet och moralisk upplösning.

Problemet med "Saknaden" är att det inte finns någon att riktigt identifiera sig med. Zjenia lever ett till synes ytligt liv helt uppslukad av sociala medier. Boris gör karriär som säljare på ett företag med en strikt rysk-ortodox troende VD. Sonen Aljosja hinner vi aldrig lära känna och övriga rollfigurer passerar ganska obemärkt.

Det är som att Andrej Zvjagintsev lagt all energi på att gestalta tomheten och meningslösheten och inte haft ork att blåsa liv i persongalleriet. Kvar blir det skickliga hantverket där foto, miljöer och skådespelare gör sitt bästa för att dra in åskådaren i en berättelse som tyvärr inte når upp till Zvjagintsevs sedvanliga mästarklass.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".