Avengers: Infinity War
Tom Holland, Robert Downey Jr., Dave Bautista, Chris Pratt och Pom Klementieff i nya Avengers: Infinity War. Foto: Marvel Studios.
RECENSION FILM

Avengers: Infinity War – delikat superhjältepyttipanna

3:46 min

Idag har "Avengers: Infinity War" svensk biopremiär. Det är den nittonde filmen i konceptet Marvel Cinematic Universe, och som bland annat rymmer filmerna om Iron Man och Black Panther.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Filmens titel: "Avengers: Infinity War"
Regi: Anthony Russo och Joe Russo
Manus: Christopher Markus och Stephen McFeely
Skådespelare: Tessa Thompson, Scarlett Johansson, Karen Gillan, Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Elizabeth Olsen, Tom Holland, Chris Pratt, Benedict Cumberbatch m fl
Genre: Superhjältefilm 
Betyg: 4 av 5

"Avengers – Infinity War" är alltså filmen som ska knyta ihop tio år och nitton superhjältefilmer i Marvels filmuniversum. Ett slags superhjältegenrens motsvarighet till en klass- eller släktträff – (nästan) alla är med! Och den större skalan märks även i intrigen, istället för att som tidigare försvara Jorden eller någon annan enskild planet från någon ond skurk, så är det den här gången typ hela universum som ska räddas.

I myllret av alla superhjältar är det en fördel att intrigen i den här filmen egentligen är egentligen rätt enkel. Den handlar om en samling kristaller/ädelstenar som ger sin ägare enorma krafter och som på olika sätt dykt upp i flera av de tidigare Marvelfilmerna. Den som jagar efter dem heter Thanos. Han är en slags bisarr hållbarhetsextremist. Oavsett vilken planet han kommer till, så avrättar han hälften av befolkningen – för att inte tära så mycket på planetens och universums resurser. 

Mot honom står då olika konstellationer av superhjältar, och för att hålla reda på alla deras olika bakgrundshistorier krävs det en hel del förkunskap. Att plugga på lite innan filmen är en bra investering, ju mer man känner till – desto mer får man ut av filmen. Själv blir jag oerhört imponerad över hur väl man ändå lyckats hålla ihop Marvelkonceptet genom alla dessa år. Trots sin spretighet så finns det ändå en linje i det här mångmiljardprojektet. 

Tidigare har jag tyckt att det just är Avengers-filmerna som varit Marvelfilmernas svagaste länk. Röriga produktioner med alldeles för många huvudpersoner och oändliga stridsscener. Men den här gången lyckas man mycket bättre. Allt hänger ihop, storyn utvecklas successivt och manuset balanserar väl mellan personliga drivkrafter och universums öde. Man lyckas få ihop det här pusslet, trots alla tusentals småbitar. och det är en bedrift i sig. Men slutprodukten visar sig den här gången dessutom vara en ytterst delikat superhjältepyttipanna.

Visst, några effektstinna fajter hade mått bra av att kortas ner lite, men som helhet blir det här riktigt bra. Framför allt eftersom man den här gången vågar släppa in ovanligt mycket svärta och sorg i filmen. 

Sedan kan det väl vara värt att påpeka att fortsättningen på den här historien har premiär om ett år. Och innan dess så ska man hinna med att släppa ytterligare två filmer i serien. Så det är inte bara kriget i den här filmens titel som är oändligt, det verkar nästan som om Marvels filmuniversum också är det.

 

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista