RECENSION – FILM

Widows – när samtidsfebern når krimfilmen

3:17 min

Steve McQueen och Gillian Flynn hottar upp en gammal brittisk 80-talsserie och gör "Widows" till en extremt samtida caperfilm.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Widows"
Regissör:
Steve McQueen
Skådespelare: 
Viola Davis, Michelle Rodriquez, Elizabeth Debicki m.fl.
Genre: 
Drama/Heist/Caper
Betyg:
3 av 5

Efter framgångarna med filmer som "12 years a slave" och "Shame" är nu regissören Steve McQueen tillbaka med "Widows", som har skrivit manuset tillsammans med Gillian Flynn – författaren bakom romaner som "Gone Girl" och "Sharp Objects", som ju också blivit film respektive tv-serie. Tillsammans har de gjort en remake på en brittisk tv-serie från 80-talet, om en grupp kvinnor som bestämmer sig för att göra den stora kuppen, efter att deras män har dött under ett misslyckat rån. 

Originalserien "Änkorna" gjorde ett starkt intryck på mig. Den gick på tv på 80-talet, precis före underhållningsprogrammet "Nöjesmaskinen" och var en föregångare när det gällde att göra tv-serier med bara kvinnor i huvudrollerna. Kvinnor som dessutom fick bryta mot konventionerna och efter en trevande start lärde sig att bli fullfjädrade brottslingar.

När man nu ska fräscha upp historien och göra den mer angelägen och samtida för 10-talets biopublik så handlar det framför allt om att lägga till fler lager. Handlingen är flyttad till USA, och man har adderat två politiker som slåss om väljarna i ett slitet distrikt på Chicagos South side. En vit etablerad politiker som i stort sett fått sitt ämbete i arv, och så en afro-amerikansk utmanare – men bägge korrupta på sina sätt.

Och just rasismen är den andra huvudkonflikten som man lagt till i berättelsen om de nya änkorna. Huvudpersonen är den här gången svart (spelad av en intensivt sorgsen Viola Davis) och Black lives matters-kampanjen spökar i bakgrunden när rasismen genomsyrar flera nivåer av berättelsen. Fast ibland på oväntade sätt.

Men mycket finns förstås kvar från originalet. Den omaka kombination som änkorna utgör, och som i den här versionen nästan fungerar som en pedagogisk gestaltning av intersektionalitet. Vilka motsättningar och konflikter man kan pressa in i skärningspunkten mellan kön, klass och etnicitet. Sånt som kanske kommer att vara typiska tidsmarkörer när man om 30 år tittar tillbaka på den här filmen.

Eventuellt är det just själva berättelsen om den stora kuppen som hamnar lite i bakgrunden när Gillian Flynn och Steve McQueen utvecklat intrigen. Men vill man se en sån film kan man ju lika gärna gå och se Sandra Bullock i "Ocean's 8" istället – för att jämföra med en annan film om brott som också är frontad av kvinnor. För "Widows" är allt det som "Ocean's 8" inte är. En film med mångfacetterade huvudpersoner, flera infallsvinklar – och med en historia som är fast förankrad i omvärlden och samtiden.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista