"Roma" – mästerligt och personligt om ett klassamhälle i miniatyr

6:21 min

På filmfestivalen i Venedig belönades filmen "Roma" med det finaste priset – Guldlejonet. Emma Engström har sett filmen och ger den högsta betyg.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Roma
Regi: Alfonso Cuarón
I rollerna: Yalitza Aparicio, Marina de Tavira, Diego Cortina Autrey m.fl.

Alfonso Cuarón, känd för filmer som "Gravity", Children of men" och "Din morsa också" har återvänt till hemlandet Mexiko för en bitvis självbiografisk film. "Roma" utspelar sig i ett bostadsområde med samma namn i Mexico city under 1971.

Vad handlar den om?

Det handlar om en medelklassfamilj som får ett hårt slag när pappan, som är läkare, lämnar familjen. Men det visar sig att familjen bärs upp av en helt annan ryggrad, nämligen hushållerskan och allt-i-allon Cleo, som jag tror är en del av urbefolkningen som kallas mixteker. Hon är också filmens centrum, säger Emma Engström och fortsätter:

– Det handlar också på ett annat plan om ett matriarkat, med Cleo, barnens mamma och mormor, som håller igång allt. Men det är också ett klassamhälle i miniatyr, som fungerar överraskande väl. Huset utgör en relativt trygg plats medan samhället pågår utanför, och vi får bara en hastig glimt av oroligheter i Mexico city kring 1971: Den blodiga studentrevolten som går under namnet Corpus christi-massakern.

Det är ingen typisk Netflixfilm, kanske?

– Nej den är filmad i en oerhört krispig och vacker svartvit ton som går mot beige eller ljus nougat, i vidfilmsformat, långt ifrån det ganska trista tv-format vi är vana vid när Netflix gör film. Det är också den första riktiga auteurfilmen som Netflix satsar på som hamnar en bra bit utanför det strömlinjeformade filmmakarkoncept som man har sett från vissa strömningstjänster.

Är det en självbiografisk film eller hur ska man beskriva den?
– Ja absolut, Cuarón växte upp i en medelklassfamilj med en pappa som var atomfysiker och en mamma som var kemiingenjör. Han var runt nio-tio år när filmen utspelas, han kunde varit en av de äldre pojkarna som i filmen bråkar med sina syskon om att få gå på rymdfilmen "Marooned" så går på bio.

– Jag tycker också man får en del andra nycklar till Cuaróns konstnärskap: det som handlar om barn och förlust. Som han även tar upp i "Children of men" och just "Gravity". Men det är ingen ren självbiografi utan ett större projekt än så, här finns inslag av magisk realism och det är inte barnen som står i centrum. De är snarare ganska osynliga, mer som en enda kropp.

Får Alfonso Cuarón ihop det?
– Jag tycker han får ihop det fantastiskt, det är en väldigt cirkulärt berättad film, just för att betona känslan av tid som känns evig. Planen som flyger över huset, försäljarna som återkommer på gatan, och pojkar från olika samhällsklasser som leker rymdfarare med hemgjorda dräkter.

– Ska man problematisera något är det hur Cleo framställs. Även om Cuarón själv sagt att han vill levandegöra henne som egen individ, inte som minne, träder hon aldrig fram som ett rent subjekt. Hon blir mer en oskyldig barnfigur, helt nöjd med sin position som betjänt och extramamma, ovillig att leva sitt egen liv, utan att det får någon förklaring.

– Jag blir också lite förvirrad över vem som egentligen berättar. Är det hon som berättar sin egen historia eller den lille pojken som önskedrömmer i efterhand? Där blir en intressant inre spänning som inte gör filmen sämre.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista