RECENSION - FILM

Den stulna musiken är bäst i "Yesterday"

2:11 min

RECENSION. Tänk dig om ingen någonsin hade hört Beatles låtkatalog. Vad skulle du göra då? Det är premissen för Danny Boyles nya film "Yesterday". Sebastian Folcker rycks med av musiken, men ryser av inpackningen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Yesterday
Regi: Danny Boyle
Manus: Richard Curtis
I rollerna: Himesh Patel, Lily James, Ed Sheeran, Kate McKinnon och Joel Fry.
Betyg: 2 av 5

Det finns ett stycke i Klas Östergrens roman "Twist" där berättaren återvänder till ett barndomsminne. Det är en lördagseftermiddag i augusti, 1963. Familjen är i på landet och dricker kaffe i bersån. På transistorradion börjar något spela. Det är Beatles "Twist & Shout". Ingen har hört något liknande. Efter det är inget som förut.

Inget är heller som förut för Jack Malik, en medioker musiker som har insett att han aldrig kommer att slå igenom, när han under ett mystiskt, globalt, elavbrott blir påkörd av en buss. Några dagar senare upptäcker han att vissa pusselbitar i västvärldens kulturella arv försvunnit. Ingen har någonsin hört talas om The Beatles.

Jack ställs inför ett val. Suget efter framgång är för stort och han börjar spela in musiken som John, Paul, George och Ringo skrev – i eget namn. Men samtidigt tappar han förankringen till Ellie, hans bästa barndomsvän som trånat efter honom i tjugo år.

Visst låter det knasigt, men jag köper det. Dock är det bara den delen som jag köper där en forcerad kärlekshistoria krockar med ett roligt resonemang kring dåtidens kultur och dagens samhälle. Det är för att jag tror att Beatles är den enda musikgruppen som skulle göra ett så stort populärkulturellt hål. Tänk om Jack Malik hade vaknat upp och så hade ingen hört talas om Bon Jovi. Skulle det ens märkas, egentligen?

Det finns ett trumfkort. Musiken. När Jack Malik för första gången spelar balladen "Yesterday" så förstår jag det som Klas Östergren beskriver. Men den magin återvänder aldrig. Det blir snarare dåliga covers av bra låtar.

När jag lämnar salongen slår jag omedelbart på "Here comes the sun". Om det är för att stilla suget efter deras musik, eller en exorcism efter filmen, vet jag inte riktigt. Men filmen gör sig bättre som trailer än en nästan två timmar lång film.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista