RECENSION – TV

"Watchmen" – mörk och brutal tv-version av ikonisk tecknad serie

1:54 min

RECENSION: Det är mörkt och dystopiskt när den ikoniska tecknade serien "Watchmen" får en fortsättning som tv-serie. Drivet berättat, formmässigt avancerat och politiskt angeläget, tycker vår recensent Roger Wilson.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Watchmen"
Serieskapare: Damon Lindelof baserad på den tecknade serien av Alan Moore och Dave Gibbons. 
I rollerna: Regina King, Don Johnson, Tim Blake Nelson, Jane Smart m fl
Genre: Serieadaption


Brittiske Alan Moore är en av seriemediets stora förnyare, med grafiska romaner som bland annat "From Hell"och "V för Vendetta" på sin meritlista. Men frågan är om inte "Watchmen" ändå är det av hans verk som blivit mest kulturellt inflytelserikt. Den tecknade serien, som han och Dave Gibbons skapade i mitten av 80-talet, utgör nu grunden för en ny tv-serie, skapad av Damon Lindelof ("Lost", "The Leftovers"). Och det märks att Lindelof verkligen ansträngt sig för att leva upp till Moores ursprungliga mörka och brutala vision i den här fristående fortsättningen.

Den nya tv-serien utspelas i vår tid, men i en annan tidslinje, där Robert Redford blivit president och Vietnam är en delstat i USA. Som så mycket annat för tillfället så är det här en dystopi. I "Watchmen" utmanas polisen av vit makt-terrorister utmanar polisen, som samtidigt svarar stenhårt på provokationer och våldsdåd.

Det här är en värld där det också finns maskerade privata rättsskipare som tar lagen i egna händer, och en plats där det plötsligt uppstår bisarra fenomen, som till exempel små bläckfiskar som faller från himlen.

Den röda tråden, som löper genom de sex avsnitt som jag fått se, är den amerikanska rasismen, både förr och nu. Hela serien tar till exempel sitt avstamp i raskravallerna i Tulsa 1921, där bland annat 10 000 svarta blev hemlösa efter att deras hem bränts ner. Händelser som påverkar resten av seriens handling.

Damon Lindelof arbetar ju ofta inom science fiction och olika former av fantastik. Den här serien har givetvis en hel del sådana inslag, men kommenterar samtidigt dagens USA på ett hårt och skoningslöst sätt. Och ska definitivt inte klumpas ihop med den vanliga superhjältegenren. I "Watchmen" är våldet rått och hoppet sällsynt. Och ju längre handlingen löper, desto svårare är det att avgöra exakt var personerna som är med ligger på den moraliska skalan mellan ont och gott.

"Watchmen" är bland det bästa jag sett på länge i tv-väg. Ovanligt drivet berättat, formmässigt avancerat och med en tyngd och ett mörker som gör den bitvis riktigt obehaglig – på ett bra sätt. Ambitionen att skildra USAs rasistiska skuggsida gör att "Watchmen" också känns extremt angelägen.

Precis som den bioaktuella filmen "Joker" är "Watchmen" dessutom en nödvändig kreativ injektion i den genre av serieadaptioner som blivit allt mer uniform och enahanda. "Watchmen" visar hur bra det kan bli om kreativiteten släpps fri och man inte väjer för politik och angelägna ämnen.

Visst är det lite enklare att följa med i allt som händer i "Watchmen" om man till exempel läst det tecknade originalet. Då blir vissa rollfigurers bakgrundshistorier lite enklare att förstå och hålla reda på, men "Watchmen" står ändå på egna ben som tv-serie. Som nykomling i det här universumet får man bara ha lite mer tålamod med att det tar tid innan pusselbitarna skapar en större bild.

"Watchmen" visas på HBO Nordic. Recensenten har fått se sex av de totalt nio avsnitten i seriens första säsong.