Carl Magnus Dellow i Fordringsägare på Galeasen
Carl Magnus Dellow i Fordringsägare Foto: Cato Lein
RECENSION - TEATER

"Fordringsägare" – en trevlig klassiker

3:07 min

Strindbergs Fordringsägare om mannen, kvinnan, äktenskapet och äganderätten har fått premiär på Teater Galeasen i Stockholm. Jenny Teleman har sett den.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Fordringsägare
Av: August Strindberg
Regi: Johan Wahlström
Medverkande: Anders Berg, Carl Magnus Dellow, Lina Englund
Scen: Teater Galeasen i Stockholm

Vad har de gjort med denna klassiker?

Glad att du frågar. För det är ju så att olika scener och olika teaterhus skapar olika förväntningar trots allt. En uppsättning på Dramaten, en utomhusuppsättning i Vadstena eller en på en experimentscen i Göteborg har olika teaterspråk. Teater Galeasen har i trettio års tid nu sysslat med experiment, omläsningar, nyskrivet, sällan spelat – och så sätter man upp en klassiker. Ett exempel är "Hamlet" häromåret som var synnerligen omstöpt. Här med "Fordringsägare" är det inte så.

Du känner igen dig alltså?

Förvånande nog helt och hållet, vi är på det gamla badortshotellet där Tekla och Adolf bor och få besök av hennes exman Gustaf, som i smyg manipulerar både honom och henne och bryter ner ner deras äktenskap på en vecka. Han har fordringar, och vill nu hämta hem det han tycker hon är skyldig honom. Smärta. 

En infamt underhållande pjäs kan den vara, särskilt de stråk som sysslar med hur det kan vara att möta ett gammalt ex. Svartsjuka, lite gammal attraktion som ligger och pyr, leda…herregud är du här…och ett särskilt sätt att prata med varandra, ett sätt att kunna varandra som bara ett gammalt par kan.

Hur en ny make eller maka plötsligt blir förvandlad till statist, en lekboll som slängs mellan dessa två gamla partners, nästan som de på ett obehagligt sätt blir föräldrar som grälar över huvudet på ett alltmer hjälplöst barn. Det är det intressantaste stråket i Fordringsägare tycker jag och det har regin vårdat här.

Alla tre Lina Englund, Anders Berg och Carl Magnus Dellow är mycket bra skådespelare, de kommunicerar tätt, särskilt Dellow spottar fram sina repliker med passivt aggressiv lektorsprecision.

Det här är ju också en pjäs sprängfyll av galla med höjdpunktsrepliker som ungefär: ”Hon har blivit en inälva som bär bort min lust att leva.”

Men även i Galeasens uppsättning har man kortat lite i texten som brukligt, anpassat den lite så giftet inte blir monotont, som repliker, snarare än små avhandlingar i ren misogyni. 

Så…bra uppsättning men…konventionell?

Nä, inte riktigt ändå, den är välgjord. Punkt. Adolf och Tekla får bli en medelålders kvinna som nästan inte orkar kokettera ens en sekund till, det tror man på, medan han får testa en gestalt, som är väldigt ung, en lillgammal tonåring nästan. Det är bra gjort. Men riktigt varför det är gjort och på Galeasen det är lite oklart.

Uppsättningen är ett samarbete med Dramaten, så kanske vill man helt enkelt locka dit fler från den scenens kärnpublik. 

Och det är väl helt okej att göra så.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".