Iskra Kostić, Rasmus Lindgren, Ulf Rönnerstrand, Nemanja Stojanović, Ove Wolf, Mats Nahlin i "Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi".
1 av 4
Iskra Kostić, Rasmus Lindgren, Ulf Rönnerstrand, Nemanja Stojanović, Ove Wolf, Mats Nahlin i "Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi". Foto: Ola Kjelbye
Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi.
2 av 4
Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi. Foto: Ola Kjelbye
Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi.
3 av 4
Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi. Foto: Ola Kjelbye
Iskra Kostić, Caisa-Stina Forssberg, Nemanja Stojanović i "Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi".
4 av 4
Iskra Kostić, Caisa-Stina Forssberg, Nemanja Stojanović i "Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi". Foto: Ola Kjelbye

Backa teater lyckas med små medel göra humor om ekonomi

2:48 min

En pjäs om världsekonomi för 12-åringar och uppåt – är det möjligt? Ja det tycker Backa Teater som nu gör pjäs på "Talking to my daughter about economy", skriven av Yanis Varouakis. Mia Gerdin har sett pjäsen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi
Regi: Anja Susa
Manus: Stefan Åkesson fritt efter Yanis Varoufakis bok
Spelas: Backa Teater (7 dec 2018-24 april 2019)

Det är första gången jag sett en pjäs där jag inte applåderat på slutet. Det beror inte på att föreställningen var dålig, tvärtom, jag ville applådera mycket, men i den här pjäsen får man själv välja slut. Antingen stannar man i tryggt förvar i salongen och blir underhållen med bingoartat spel och tjusig hammondorgel, eller så väljer man att gå in genom den lilla röda dörren för att möta en oviss framtid, ska inte avslöja vad.
Det är valet som är pjäsens slut, publiken hamnar sedan droppvis i foajén beroende på vilket slut man valde.

I verkligheten är det inte lika lätt att välja slut och det är precis vad regissören Anja Susa vill sätta fingret på genom denna ljuvliga föreställning. Ett bländvitt scenrum, en musiker i grå kostym och åtta skådespelare i ljusa byxor och pastellfärgade tröjor med matchande hårfärg leker fram en historieundervisning.

Den första kvarten innehåller inte mycket dialog, desto mer kroppsspråk där Backaskådespelarna verkar njuta av att få renodla sina gångarter, sina gester och sin mimik, att med sina kroppar tala om vilka de är. Det är väldigt roligt. Men det är ju ekonomi det ska handla om.

I stället för att byta vara mot vara kan började man för flera tusen år sedan byta vara mot mynt, och så fortsätter Backaensemblen med nerslag i ekonomins historia: bankväsendets framväxt på 1600-talet till exempel, hur ränta uppkommer, hur vi lånar på framtiden och hur allt kan rasa som det delvis gjorde vid finanskrisen 2008.

Med små medel skapas stor underhållning, samtidigt som någon berättar uttrycker en annan stor skepsis, och som vanligt på Backateatern finns nära samverkan med publiken.

Pjäsen är tänkt för högstadiet och uppåt, så premiärpubliken var ung, och frågan är om världsekonomin är så mycket lättare att begripa efter att ha sett den här pjäsen, men den bidrar absolut till en större nyfikenhet på vad det är för bakomliggande krafter som styr våra vardagsliv. Varför vissa har och andra inte.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista