foto: Pierre Björk
Jonas Hassen Khemiri Foto: Pierre Björk
RECENSION - LITTERATUR

Jonas Hassen Khemiri – med wetwipes mot världen

3:25 min

För femton år sedan debuterade Jonas Hassen Khemiri med romanen "Ett öga rött". Hans femte roman "Pappaklausulen" handlar om faderskapet.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Pappaklausulen"
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag: Albert Bonniers Förlag 

Att ha läget under kontroll.

Det går inte. Det är det småbarnsåren handlar om. Det går inte att planera och styra över barnens sömn, gråt, hunger, blöjkatastrofer. Om man då är ett kontrollfreak… Jag tror aldrig jag sett just det så tydligt gestaltat som här. Hur mycket stressen under de där åren handlar om att aldrig kunna råda över sin tid och därmed sitt liv.

"Pappaklausulen" är en roman om hushållspapper, om wetwipes – ja, det är ett väldigt tjat om dessa wetwipes, eller våtservetter, som jag skulle säga, om sophinkar och sömnbrist. Men det är också en roman om lojalitet och småaktighet; om transaktioner av både kärlek och pengar. Och det är, som alltid hos Khemiri, en skildring av hur vi alla är flera.

Men det är också en roman om lojalitet och småaktighet; om transaktioner av både kärlek och pengar.

Pappan i den här romanen är också en son, hans pappa i sin tur också en farfar, liksom systern också är både en dotter och en mamma. Romanen igenom håller Jonas Hassen Khemiri fast i de här beskrivningarna, liksom han håller fast vid ett lika rörligt berättarperspektiv. Roligt blir det när den ettårige lille sonens röst plötsligt tar över i några sidor. Ja, ofta är det roligt, jag småskrattar vid flera tillfällen när jag läser.

Det finns en självmedvetenhet som är rent satirisk emellanåt när pappan, som också är en son, gestaltas. Hans petighet och drömmar, hans många påbörjade, aldrig fullföljda livsprojekt. Och det finns något säreget och komplicerat i hur Khemiri kan skildra arv och släktskap, hierarkier och
till och med rasism med en sorts seriens slapsticksituationer och en ömsint vardagspoetisk ton på samma gång. Det är modigt att skriva om en pappa, som mest bara vill fly, som hellre kollar mobilen än barnen. Han, en son till en far, som ständigt flytt.

Det är modigt att skriva om en pappa, som mest bara vill fly, som hellre kollar mobilen än barnen. Han, en son till en far, som ständigt flytt.

Khemiri är en författare som inte verkar vilja låta litteraturen lämna den verklighet som är mer än litteratur, mer än ord – något han faktiskt gestaltar just genom sitt ständigt levande språk, sitt meta-förhållande till både stilnivåer och valörer.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista