Norska författaren Vigdis Hjorth som skrivit "Arv och miljö".
Norska författaren Vigdis Hjorth som skrivit "Arv och miljö". Foto: Agnete Brun
RECENSION - LITTERATUR

Omstridd roman om ett arv att fördela mellan fyra syskon

3:27 min

Den norska författaren Vigdis Hjorths artonde roman, Arv och miljö, har blivit lika omdiskuterad som den blivit hyllad. Nu finns den på svenska.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Arv och miljö
Originaltitel: Arv og miljø
Författare: Vigdis Hjorth
Översättare: Ninni Holmqvist

Ett citat av Slavoj Zizek inleder romanen:” Att av fri vilja göra det man måste”.

Ett citat som uttrycker – vad? Ett inre tvång som i sin tur bottnar i en föreställning om ett rätt sätt; ett citat som nog utan tvekan kan sägas spegla författarens egen hållning i den här autofiktiva romanen.

Vigdis Hjorth vet nog vad hon gör när hon blottlägger familjehemligheten – den som är anledningen till att hon inte haft någon kontakt med familjen på många, många år. Hon tänker att hon måste.

Men på sidan 159 låter hon ändå berättarjagets väninna säga ”Att härda ut är alla levande varelsers första plikt”. Visserligen säger väninnan det om sin egen situation, men ändå ekar den tjechov-aktiga frasen tillbaka genom boksidorna, genom författarens strid med sig själv och sitt material. För det är inte lätt det här och hon gör det inte heller lätt för sig.

Fyra syskon, en far som dör, en mor som styr, ett arv som fördelas på ett orätt sätt, men som ändå försvaras av dem som blivit gynnade… Med förnuftsargument. Och berättarjaget som slåss för sin historia.

Fyra syskon, en far som dör, en mor som styr, ett arv som fördelas på ett orätt sätt, men som ändå försvaras av dem som blivit gynnade… Med förnuftsargument. Och berättarjaget som slåss för sin historia.

Men som litteratur? Jo – "Arv och miljö" är en oerhört välskriven roman, en roman med en sorts taktil känsla – om en roman alls kan ha det.

Själv har jag med blyerts skrivit bland annat så här i boken: måleriskt, talspråksflöde, febrighet, psykoanalys. För Vigdis Hjorth jobbar med rytm. Hon har kapitel som kan vara två rader, hon skriver som med pensel när hon fångar ett väder, en plats. Hon är ytterligt känslig – både inför andra och i sig själv. Hon är emellanåt saklig och resonerande. Hon är en vuxen med intellektuell skärpa och många referenser, som skriver ”Hjälp mig ut ur barnrummet!”

Romanens grundläggande fråga handlar faktiskt om och hur vi vet vad som är rätt och fel, hur vi kan veta om vi gör ont eller gott.

Och Ibsen är närvarande, han med, genom den eviga frågan om de mänskliga livslögner vilka vi envist kallar för sanningar.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista