Alice Munro
Alice Munro 2013. Foto: AP Photo/The Canadian Press, Chad Hipolito
RECENSION - LITTERATUR

Klart man ska läsa Nobelpristagarens "Kvinnors liv"

7:46 min

Novellisten och Nobelpristagaren i litteratur Alice Munro skrev bara en enda roman, det gjorde hon 1972.

Som jag har krånglat med denna roman. Tappat bort mig, glömt vilka centrala figurer är och vad de heter, tappat bokmärket och läst en stund nittio sidor bakom där jag var.

Ser plötsligt ett lik i "ett rum genomborrat av vilsna ljusstrålar, som en höskulle, en glödande eftermiddag"

Det där ljuset känner jag igen! Sökande och kraftfullt, detta är begravningen jag läste om. Igår...

Ett rum genomborrat av vilsna ljusstrålar, som en höskulle en glödande eftermiddag

Men sådan är den, Munros, novellmästarens, enda roman, som att simma runt bland upplysta fragment. Av de kvinnor och mäns liv som delar unga Del Jordans barndom i den lilla staden Jubilee, i Ontario på fyrtiotalet.

Där går Miss Farris, som ägnar hela sitt inre åt att sätta upp samma sex operetter med skolbarnen, det finns bara sex, säger hon. Miss Farris, i sin blå hemsydda sammetsjacka och vita trikåer som hon skrinnar i på den definitivt sakligare lilla stadens begränsade isbana. En av de många novellöar som hela tiden höjer sig ur den löst och drömskt sammanfogade romanen.

Ja alltså roman … ska man ska vara noga, är "Kvinnors liv" helt enkelt en rörlig väv bara av den intelligenta Del Jordans iakttagelser och förnimmelser såsom de kommer.

Det gör inget om man tappar bort sig, kvinnor måste ju ändå gå en hel del i cirklar.

Miss Farris kan såklart inte överleva i Jubilee.
För där liksom på andra platser, meddelar Munro med sin lekfulla ibland obegripliga pregnans, "var människors liv trist, enkelt, förbluffande och obegripligt, som djupa grottor täckta av kökslinoleum."

Så ska man läsa inte läsa? När Del möter sexualiteten, förvandlas drömpromenaden till en driven roman som förtätas tills den slutar i en hård, klar punkt. Det kan vara bra att veta.

Klart man ska läsa "Kvinnors liv".

Det gör inget om man tappar bort sig, kvinnor måste ju ändå gå en hel del i cirklar påpekas det i undertexten. Och den verkar Munro kunna fånga mellan fingertopparna, hur lätt som helst.

Väldigt bra översatt är den också, romanen. Av Rose-Marie Nielsen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista