Haruki Murakami. Foto: AP Photo/CTK, Stan Peska
Haruki Murakami. Foto: Stan Peska.
RECENSION - LITTERATUR

Murakamis nya roman - känslotorr, tankfull och trevligt knäpp

2:34 min

"Mordet på kommendören" är del ett av Hariku Murakamis nya roman. Om att måla porträtt, röra vid könsorgan, tala med konstverk och förändra sitt liv.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Mordet på kommendören - första boken
Av: 
Hariku Murakami
Översättning: 
Vibeke Emond

Murakami? Sa en kollega lite spefullt när vi talade om den här romanen häromdagen. "Finns det en tom brunn med? Det brukar det göra." Och det gör det ju, här en brunn i trädgården vid ett gammalt hus som en ung porträttmålare lånar under en kris i sitt äktenskap. Han kommer i kontakt med sin mystiske granne tvärs över dalen och verkligheten börjar skeva men behåller sin lite blodlösa Murakami-inställning till gestalternas känslor och psykologi.

Murakami? Sa en kollega spefullt när vi talade om den här romanen häromdagen - finns det en tom brunn med? 

En del tycker detta gör honom tråkig som författare, att företa en ensam nattlig jakt genom ett mörkt hus till ödslig bjällerklang från ett av rummen kan sammanfattas ungefär med orden "jag behöver kanppast påpeka att jag var rädd" Nä, eller jo lite kanske du kunde påpekat kring hur det kändes att vara rädd... En prosastil det här som också har sin fördelar, en figur på en tavla kan tillexempel i konverserande ton fråga huvudpersonen "är det roligt att ta på en klitoris?"

Eftersom vi vet att Murakami inte kommer ställa till med någon blygsel kring denna intimitet, kan och huvudpersonen och läsaren faktiskt istället våga fundera lite på frågan. Roligt, jag vet inte vad är roligt? Är det rätt beteckning på något så iallafall definitivt icke-tråkigt?"

Går det att leva med någon som lever på att kopiera?

Så vilka idéer prövas då i den valsdans mellan spökhistoria, relationsroman och lätt idéforskning?  I denna första del är det porträttmålarens villkor, vad är avbildning, vad är äkthet? Vad kommer inifrån en skapande människa och utifrån? Vad är historiskt måleri, vad är kommersiellt?

Och går det att leva med någon som lever på att kopiera? Jag tycker om att vara i de långsamma, opassionerade eftermiddagarna i romanens ateljéhus, mycket för att gräset runtomkring, väderskiftningarna, skuggorna och doften på kaffet har tillräcklig pregnans för att uppväga de nästan humoristiskt enkelt skissade känslorna.

Jag tycker om att vara i de långsamma, opassionerade eftermiddagarna i romanens ateljéhus.

Det får mig att koncentrera mig på måleri. Vad är det för nåt? Vad är linjer och färgfält? Och roligt? Kan man måla det? Jag tänker lika lojt läsa mig igenom andra delen, när den kommer.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista