Håkan Nesser. Foto: Caroline Andersson/Albert Bonniers förlag

Håkan Nesser söker upp livets sista sekunder

”Styr läsaren med säker hand”
2:05 min

Sedan debuten med Koreografen 1988, har Håkan Nesser skrivit över 20 böcker och framför allt har han gjort sig känd för böckerna om den pensionerade kommissarie Van Veeteren och kriminalinspektör Barbarotti. Nessers senaste bok heter Himmel över London och Kulturnytts Sofia Bagge har läst den.

När jag håller Håkan Nessers nya roman i handen står titeln på bokryggen, men på framsidan står det något helt annat och författaren är inte Håkan Nesser.

Och det är väl redan där det börjar. Vems berättelse är det egentligen?

Vad är fiktion och vad är verkligt?

Inledningsvis möter vi miljonären Leonard Vermin, han är sjuk och inte långt kvar att leva. Han planerar en middag med sina närmaste och ingen vet vem som är bjuden eller vad Leonard egentligen har i kikaren.

En efter en presenteras karaktärerna och trots att inte alla har en direkt koppling till varandra kommer deras vägar oundvikligen att mötas.

Det centrala temat är begreppet tid. Huvudpersonerna stannar kvar i tider som flytt, drömmer om framtiden och berättelsen hoppar från nutid till ”Swinging London”, till 1950-talets Sverige, till det kommunistiska Tjeckoslovakien och tillbaka igen.

Och överallt har Håkan Nesser placerat ut klockor. Det är klockor som spricker, som går baklänges, som stannar i människors dödsögonblick – ja till och med kyrkklockor som träffas av blixten.

Det handlar om döden och om hur vi förhåller oss till de där sista sekunderna av våra liv. Men det stannar liksom där.

Håkan Nessers språk flyter problemfritt fram, men tonen är densamma oavsett vilken person man följer, vilket gör att jag aldrig riktigt får en känsla för människorna bakom orden.

Och när en ny karaktär dyker upp efter halva boken och historien tar en helt ny vändning, är de lösa trådarna så många att det är svårt att förstå var man som läsare är på väg.

Jag kommer på mig själv med att vända blad, inte så mycket för spänningens skull, utan för att jag vill se hur Nesser ska pussla ihop allting.

Och visst, med säker hand styr han sina läsare pedagogiskt framåt mot det dramatiskt uppbyggda slutet, men inte en enda gång förlorar jag mig i berättelsen.

Sofia Bagge/Kulturnytt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".