"Tre kvinnor" har biopremiär på fredag.
1 av 2
"Tre kvinnor" har biopremiär på fredag. Foto: Folkets bio.
Lisa Bergström. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
2 av 2
Lisa Bergström. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Aldrig tråkigt i "Tre kvinnor"

2:51 min

RECENSION. Den iranske regissören Jafar Panahi lyckas trots både både arbetsförbud och utreseförbud visa sina filmer på världens stora filmfestivaler. Filmen "Tre kvinnor" som nu har Sverigepremiär vann pris för bästa manus i Cannes förra året.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "3 kvinnor"
Regissör: Jafar Panahi
Skådespelare: Behnaz Jafari, Jafar Panahi, Maedeh Erteghaei, Marziyeh Rezaei, Narges Delaram
Genre: Drama
Betyg: 4 av 5

En mobilfilm skickas till den kända skådespelerskan Behnaz Jafari. Där ser hon en ung kvinna som säger att hon sökt henne, att hon hade behövt hennes hjälp.

Kvinnan berättar att hon vill gå på teaterskola och bli skådespelare, men att hennes familj inte tillåter det. Hon är förtvivlad.

Hon filmar en snara. Hon tar farväl och i filmen ser det ut som att hon tar sitt liv.

Chockad ser Behnaz Jafari den brutala filmen om och om igen. Hennes ansikte lyses upp av mobilskärmen. Kan det ha hänt på riktigt? Är det ett dåligt skämt eller verklighet?

Den kände regissören Jafar Panahi hämtar upp Behnaz Jafari på en filminspelning och kör henne från Teheran mot den by som de tror att kvinnan i filmen kommer från, för att få svar på vad som egentligen hänt.

Det blir en spännande, tragisk och ibland till och med rolig berättelse om status, ansvar och heder.

Dokumentära element blandas med fiktion. De båda kändisarna spelar sig själva och filmen lyfter i samtalen mellan dem och människorna som de möter på sin resa. Jarar Panahi har hög status och de konservativa bybornas förtroende. Dialogen är klar, skarp och rolig.

Och symboliken i filmen är effektiv, som den gamla skadade avelstjuren som blockerar den enda vägen till och från byn - en tydlig bild över vad som kan bromsa en ung kvinnas konstnärliga visioner.

Det blir aldrig tråkigt när regissören Jafar Panahi gör film. Och det hade det kunnat bli här, för att de sitter mest i en bil och scenerna är vågat långa, ja till och med långsamma.

Men med en sån brutal början som ett potentiellt självmord, så krävs det en mästare för att lyckas få ihop det till en berättelse. Jafar Panahi klarar den balansen.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista