RECENSION – MUSIK

Kanye West går vilse på "Jesus is King"

2:35 min

Omstridde och geniförklarade Kanye West är tillbaka med nytt album. Och se, han gör någonting nytt: skivan "Jesus is King" handlar om artistens kristna tro.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Efter politiska utspel och möten med Donald Trump, har Kanye West under det senaste året valt att successivt röra sig inåt mot sin kristna tro.

Ett religiöst uppvaknande alltså – även om många säkert minns att han berört liknande ämnen tidigare, till exempel med singeln "Jesus Walks" från första skivan 2003.

På Jesus is King är gospelinfluenserna starka och även om svärorden är borta, finns den välbekanta autotunen kvar.

Som vanligt med Kanye West uppstår bitvis en musikalisk magi – men överlag saknar albumet en tydlig riktning:

De 11 spåren klockar in på totalt 27 minuter och det gör att de sällan hinner nå sin fulla potential.

Kanye låter ofta musiken flöda utan beats och det fungerar bra i den storslagna, nedtonade "Use This Gospel", men inte särskilt bra annars.

Om traditionell gospelmusik textmässigt handlar om Gud eller vägen till Gud, handlar Kanye Wests gospelmusik minst lika mycket om honom själv och hans ganska egofixerade tankar kring livet. Men det hade väl varit ännu mer häpnadsväckande om det var på nåt annat sätt.

Jag ser tydliga likheter med en annan artist som gick från populärkulturell stjärnglans till kristen period: Bob Dylan.

Både Dylan och Wests religiösa uppvaknanden gör att de textmässigt är väldigt mycket mer intresserade av den kristna resans mål än själva resan i sig.

Problemet med det är att det oftare är resan som går att relatera till för personer som inte redan är troende.

För visst hade det varit mer intressant att få förstå Kanye Wests stärkta tro genom att få höra om vägen dit, snarare än att få höra hur det är att nå fram?

Det tycker i alla fall jag och frågan är om Kanye Wests fanskara tycker någonting annat.