RECENSION – TV

När humor gör ont – förnedring, mobbning och revansch i tv-serien "Kurs i självutplåning"

2:30 min

RECENSION: Clownkurs, mobbning, Metoo-vibbar och revanschlystnad – "Kurs i självutplåning" är en serie där humorn får göra lite ont.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Kurs i självutplåning
Regi: Isabella Rodriguez
Manus: Joakim Granberg och Isabella Rodriguez baserat på en seriebok av Henrik Bromander.
I rollerna: Evelyn Mok, Jonatan Unge, Pelle Haneus m fl
Genre: Humor

Maria (Evelyn Mok) bestämmer sig för att gå en sommarkurs i clowneri, men inget blir som hon tänkt sig. Hon hamnar i skottlinjen för vuxenmobbning och klickbildning, och allt leds av en gubbsjuk clowninstruktör (Pelle Hanaeus) som mest verkar arrangera de där kurserna för att få ligga. Men trots misären finns det en hel del igenkänning för alla oss som någon gång gått en internatkurs som vuxen, genomlidit en dålig feministisk performance eller bott i kollektiv.

"Kurs i självutplåning" är löst baserad på Henrik Bromanders seriebok med samma namn, men efter fyra avsnitt lämnar själva clownkursen därhän. Regissören Isabella Rodriguez har tillsammans med den andre manusförfattaren, Joakim Granberg, gjort en egen fristående fortsättning. Och då påminner stilen ganska mycket om humorserien "Bauta" som de tidigare arbetat med (många av skådespelarna därifrån dyker också upp här). Bromanders historia blir en del av bautaversumet, liksom. Det är absurd och lite skavande humor med ett ordentligt driv i berättandet – det kanske glappar lite här och där, men det är också en del av stilen.

För oss som gillar humor som gör lite ont, så är det här perfekt. Pinsamma situationer, stela relationer och obehagliga medmänniskor finns det gott om. Komikern Evelyn Mok är mycket bra i huvudrollen, som hon gör med mycket underspel, medan Jonatan Unge kanske slirar lite i sin gestaltning av bögkompisen Tore.

Men när jag kommer till slutet av serien så vill jag bara ha mer av de där två kompisarnas värld. När de hänger tillsammans får "Kurs i självutplåning" mig att tänka på den amerikanska humorserien "Difficult people". Visst, de svenska huvudpersonerna är inte tillnärmelsevis så vidriga som de i den amerikanska serien. Men det finns något där i utanförskapet. Att vara överlevare mot alla odds. Att hela tiden trampas på av personer i sin omvärld, men att tillsammans vara starka nog att aldrig ge upp.