RECENSION – LITTERATUR

Rysligt och hjärtskärande i skräckmästaren Stephen Kings tegelsten "Institutet"

1:59 min

Bästsäljande amerikanska skräckförfattaren Stephen King är den här hösten aktuell på svenska med romanen "Institutet". En obehaglig bladvändare inspirerad av verklighetsskräck. Mina Benaissa har läst.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

"Institutet" är ett fasansfullt ställe på jorden. Det må ligga i norra Maines vackraste skogspartier - men det som sker inne i den stora anläggningen men sina damavlagringar från 1950-talet, är faktiskt rätt så genomvidrigt. Och också, så klart, precis där Stephen King valt att förlägga sin historia.

Här hamnar 12-åriga supersmarta Luke Ellis, på väg att bli antagen till två toppuniversitet. Han kidnappas, rycks från sina föräldrar, så som flera andra barn  med  övernaturliga förmågor.

Som många gånger förr i Stephen Kings fantastiskt välbeskrivna världar är det barn, ungdomarna som tar plats i den här berättelsen. De lämnas ut, prövas, övervinner - ensamma och i grupp. Och inne på ”Institutet”  finns en del att övervinna. Barnen är modiga och rädda och längtar ibland efter mamma. Och de vuxna, de som ska ge  kärlek och ömhet och omtanke, experimenterar istället på barnen och begår övergrepp.

Det ibland svårt att läsa om det fasansfulla. Självklart för att det i sig är hemskt, men också för att Stephen King är en berättare i en egen klass.

Mot den bakgrunden blir det därför ibland rätt skönt att få landa i bokens övernaturliga moment. För det blir en del ”läsa tankar” och ”lyfta föremål med hjälp av hjärnkoncentration”. Själva skräcken, de obehagliga titta-bort-stunderna, uppstår istället när King väver in verkligheten. Motsatsen till det övernaturliga. Som till exempel den närgångna inblicken i hur onda handlingar rättfärdigas med ett påstått högre syfte, både nu och då.