RECENSION - LITTERATUR

Eric Vuillards "Dagordningen": Liten bok ger nytt ljus åt stor historia

2:38 min

Eric Vuillard tilldelades Goncourtpriset för "Dagordningen", som beskriver hur Hitler knöt storfinansen till sig och om hur Österrike erövrades av Nazityskland.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Dagordningen"
Av: Eric Vuillard
Översättning: Lotta Riad

Vad är detta för en roman egentligen? På 123 sidor berättar Eric Vuillard en historia med några avgörande nedslag i Nazityskland, som trots att den är känd så får den nytt liv.

Det första kapitlet börjar med att Vuillard filosoferar kring och samtidigt dramatiserar det ögonblick i februari 1933 då Tysklands tjugofyra ledande företagsledare kallats till ett möte i med Adolf Hitler, ett möte där han och Göring ska förklara vilka goda tider som stundar om de bara vill finansiera Nazisternas valkampanj inför det kommande riksdagsvalet.

Där är de alla Krupps, von Opel, Siemens och ytterligare 21 herrar. Vuillard beskriver hela tillställningen så att det slitna begreppet "tragikomiskt" är oundvikligt. Mustaschernas vridningar, kamelhårsulstrarnas axelvaddar, direktörernas förhäxade begeistring när först Göring och därefter Hitler långsamt lindar de runt sin lillfingrar.

En annan scen är när von Ribbentropp i mars 38 som avgående ambassadör i London och tillträdande utrikesminister drar ut på en middag hemma hos Chamberlain, Ribbentropp talar tennis - berömmer gigantens Bill Tildens enastående servar han pladdrar tomt som hans trygga överklassbakgrund tränat honom till alltmedan diskreta lappar sträcks till värdparet - lappar som berättar om de tyska trupperna som just gått över gränsen till Österrike.

Eric Vuillard lyckas i en genre som jag annars har lite svårt för. Han är vansinnigt väl påläst, minsta maträtt under middagen hos Chamberlain, minst detalj i detta spel är underbyggd men Vuillard väljer att så att säga poetisera, istället för att skriva ännu en 600-sidig bok om tiden och dess människor drar han ned det till en alldelels egen berättelse.

Han är en berättare som själv emellanåt tar ett steg tillbaka och ser allt från vår tid, och han gör det med melankolikerns ögon, han känner både frågan och svaret men förmår ändå att att beskriva det så att jag känner det groteska dramat, gestaltat på ett helt nytt sätt.