RECENSION - FILM

Svåra stunder skämtas bort i Peter Jöbacks "Jag kommer hem igen till jul"

2:10 min

Tyvärr så vill filmen för mycket - vara rolig och smärtsam och bred.
Så det blir körsång och julnubbe och skrik i skogen och för lite tid för allvaret.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Jag kommer hem igen till jul"
Regissör: Ella Lemhagen
Manus: Daniel Karlsson efter en idé av Peter Jöback
Skådespelare: Peter Jöback, Johannes Kuhnke, Suzanne Reuter 
Genre: Drama, komedi
Betyg: 2 av 5

Peter Jöback har i många år burit på idén att berätta sin historia på film. Och då handlar det om svåra upplevelser i barndomen, som följt honom genom livet. Med manus av Daniel Karlsson och regi av Ella Lemhagen är nu filmen färdig för premiär.

Det här är historien om Peter Jöback... nej, det här är en film om Simon och hans bror Anders som hela tiden fått stå i skuggan av världsstjärnan Simon som nu efter många år kommer hem från Los Angeles för att fira jul med släkten, i leopardmönstrad ögonbindel för flygplanssömnens skull.

Pappan som varit en spritstinn auktoritet har gått bort, men kvar finns allt som man aldrig vågat prata om. Och nu är julen här, julen när allt kommer upp på bordet. Syskonrivalitet och övergrepp som tystats ned. Ja, jag ska inte avslöja för mycket men det här är ingen film som är svår att läsa av. Svängarna är tydliga men istället för att borra i svärtan så drar man ett skämt.

Jag tror att "Jag kommer hem igen till jul" kan gå hem hos en ganska stor publik, det är som en "Såsom i himmelen" light, med skratt istället för blod. Här finns skådespelare som ska locka, Suzanne Reuter som mamman och Loa Falkman som komisk befälhavare. Peter Jöback i huvudrollen som Simon och Johannes Kuhnke gör brodern Anders.
Men jag tycker att Peter Jöbacks grundidé, om svåra händelser i hans egen uppväxt, att den starka berättelsen spätts ut för mycket i filmen.