Kupol målad som Jorden placerad på borggård. Foto: Michel Euler/TT.
Utställning i Paris inför klimatmötet. Foto: Michel Euler/TT.

Guide: Stötestenarna på klimatmötet i Paris

Ekots miljöreporter Annika Digréus förklarar: Tvågraders-målet och de stora stötestenarna inför FN:s klimatmöte i Paris.

Målet: Ett globalt klimatavtal från år 2020

För att begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader senast år 2100 har forskarna i FN:s klimatpanel IPCC sagt att utsläppen av växthusgaser fram till 2050 måste minska med uppemot 70 procent jämfört med 2010 års nivåer.

Pre 2020: Löften påverkar förhandlingarna

Redan före år 2020 behövs förstås klimatåtgärder, men det finns en diskussion om vad och hur. Vissa länder som tidigare har lovat minska sina utsläpp har inte gjort det de sagt, och det leder till misstro från andra.

Klimaträttvisa: Eget välstånd och andras utsläpp

Klimaträttvisa är att krav ska ställas utifrån ländernas olika förutsättningar. De rika länderna har skapat sitt välstånd genom att historiskt ha orsakat större delen av utsläppen. Många snabbt växande länder som Kina och Indien står nu för en stor och växande del av utsläppen. 

Hur ska man dela ansvaret för att minska utsläppen mellan dem som hittills orsakat största delen av växthusgasutsläppen och de som släpper ut mycket just nu? Hur ska stödet se ut till de länder som drabbas av klimatrisker som främst är orsakade av andras utsläpp? I vilket läge ska man höja kraven på utvecklingsländer?

Och hur ska rent existentiella förluster värderas och ersättas; som att folkgrupper måste överge länder och levnadssätt på grund av klimatförändringar förstör deras levnadsförutsättningar? Det är några exempel på de frågor klimatförhandlarna länge kämpat med, och som fortfarande är olösta.

Balansgång: Utsläpp och kolsänkor

Frågan är hur ett krav på utsläppsminskningar ska balanseras mot andra åtgärder för att sänka halten av växthusgaser. Om man exempelvis planterar mycket skog så kommer trädens förmåga att ta upp koldioxid att väga upp en del av utsläppen, så kallade kolsänkor. Men hur ska man undvika att kolsänkor blir en ursäkt för att inte anstränga sig tillräckligt för att sänka utsläpp?

Vägen fram: Avtalets form

Det klimatavtal som hittills formulerats, Kyotoprotokollet, var bindande, men å andra sidan var det bara få länder som skrev under det. Strävan denna gång är att göra det nya avtalet mer tilltalande för fler länder genom att ge dem frihet att själva formulera sina åtaganden. Men ju svagare styrning, desto mer oklart om tvågraders-målet nås.

Många bedömer att det kommande klimatavtalet blir ett skal som fylls på efter hand. Men hur ska avtalet skrivas så att länder inte kan backa i efterhand utan enbart höja sin klimatambition? Ska det vara ett avtal som är lagligt bindande eller ha en annan juridisk form?

Spelreglerna: Översyn och jämförelser

Alla är överens om att alla ska med, men det förutsätter vissa spelregler. Det krävs för att skapa tillit. Länder har före Parismötet angett hur mycket de är beredda minska sina utsläpp. Det sker genom att de lämnar in sina "Intended Nationally Determined Contributions", förkortat INDC, till FN.

Men eftersom de har olika kriterier så är det svårt att jämföra åtgärderna.

En central fråga i förhandlingarna är också hur mycket regler och insyn som ska finnas. Eftersom klimatfrågan med sin starka koppling till energiförsörjning spelar så viktig roll i ländernas ekonomiska politik, blir detta känsligt.

Finansiering: Miljarder saknas

Det fattas tidigare utlovade pengar från rika länder i den Gröna fonden. Den ska innehålla 100 miljarder dollar från år 2020, och framåt.

Gröna fonden ska finansiera åtgärder för att utsatta och mindre resursstarka länder ska kunna minska sina utsläpp och kunna anpassa sig till klimatförändringar. Dessutom skydda sig för skador och följder av klimatförändringar.

Att utlovade pengar saknas bidrar till misstroende i förhandlingarna. Hur finansieringen för klimatåtgärder efter 2020 ska se ut är ännu mer oklart.

Lima: Vid sidan av förhandlingarna

Samtidigt pågår en process vid sidan av förhandlingarna i Paris. I Lima beslöts om att alla företag, städer, regioner och andra som vill och kan agera i klimatfrågan ska jobba med, den så kallade "Lima Paris Action Agenda". Den ska fånga upp lösningar på klimatfrågan som inte fångas upp av förhandlarna.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista