Fotbollsbloggen

Rambo talar ut om konflikterna och sin dåliga lön i City

En skidvurpa, skoskav, ett spänt förhållande till tränaren Daniel Wiklund och dålig lön. Rebin ”Rambo” Sulaka, 20, talar i dag ut om succésäsongen som slutade med att han fick sparken i Eskilstuna City.

– När Wiklund kallade mig till ett möte efter serien och sa att vi skulle sitta och snacka förstod jag direkt vad det handlade om. Han hade varit irriterad på mig hela året, så jag blev inte överraskad när han sa att jag inte skulle erbjudas ett nytt kontrakt, säger Rambo, som i dag inleder en ny karriär hos seriekonkurrenten Dalkurd FF.

En tioårig Rebin Sulaka kom med sin familj från Irak till Eskilstuna 2002. Här började han spela fotboll i City och den gänglige försvarsspelarens talang blev tidigt omtalad i pojklaget. I en träningsmatch släpptes Rambo fram som rekordung 15-årig A-lagsdebutant.

Två år senare skrev han sitt första kontrakt. Det gav honom 3 000 kronor i grundlön. Nej, inte i månaden utan om året och det här är minimilönen för spelare med så kallade proffskontrakt i division två och högre divisioner.

Få tjänar förstås lika lite i ettan, men det här långtidsavtalet hängde med Rambo upp när City avancerade i seriesystemet. Utan omförhandling och förlängning. Plus då 200 kronor per poäng, som samtliga Cityspelare hade i fjol.

– Alla killar vet vad de andra tjänar i City. Med min lön tyckte jag inte klubben var så proffsig och tyckte att jag kunde göra vad jag ville när vi var lediga. I februari åkte jag på en skidresa och vurpade i en backe. Axeln gick ur led och Wiklund blev förbannad och tjurig när jag kom tillbaka. Men efter tre veckor var jag tillbaka i full träning, säger Rambo.

Wiklund fortsatte också att satsa på Rambo i mittförsvaret. Han var bofast hela våren i mittförsvaret vid sidan av Victor Sundberg.

– Men det var spänt med Wiklund hela tiden och om inte Victor hade blivit skadad i Sandviken hade jag förmodligen suttit på bänken hela hösten.

Under en träning efter det korta sommaruppehållet testade Rambo nya skor och fick skoskav. Han gick av träningen efter halva tiden.

– Jag hade så ont att det var omöjligt att fortsätta. Dagen efter var jag sjuk och sen blev jag petad.

Anton Hansén fick chansen i stället i höstpremiären och Rebin Sulaka satt på bänken några matcher. Men när Sundberg blev skadad i Sandviken hade inte Citytränaren något annat alternativ än att slänga in Rambo igen. Sen avslutade han seriens sju sista matcher utmärkt i norrettans yngsta mittbackspar med Hansén och Rambo bokfördes för fyra mål.

De sportsliga kvalitéerna borde förstås för länge sen ha föranlett Citystyrelsen att erbjuda Rebin ett nytt och betydligt bättre kontrakt. Men så hade inte skett när Wiklund några dagar efter serieepilogen mot Frej kallade till möte med den unge försvarsstjärnan.

– Vi hade bara en träning efter Frej innan vi skulle gå på ledighet. Efter den sa Wiklund att han ville träffa mig dagen efter och sitta och snacka. Då visste jag vad det gällde, säger Rambo.

Exakt, vad sa han?

– Att jag hade visat dålig attityd och fått fel roll i laget, att jag inte skulle erbjudas kontrakt och skulle tjäna på att byta miljö. Så mycket mer var det inte.

Hur kände du när du gick därifrån?

– Att det var ett tråkigt slut i City, men jag såg bara framåt. Jag har ett starkt psyke och visste att andra klubbar fått upp ögonen för mig. Var övertygad om att jag skulle få fortsätta spela på hög nivå, minst i ettan.

Jag har fått uppgift från ledande håll i City att Wiklund hade beslutet förankrat hos andra spelare. I fredags messade några spelare till mig att det är fel, vad vet du?

– Jag fick också ett sms från spelarrådet i helgen. De försäkrar att de är oskyldiga och det litar jag på.

Hur tror du att lagkamraterna uppfattad dig?

– Många tycker säkert att jag är dryg, men jag har bara stort självförtroende. Jag tror på mig själv och det är min styrka. Skulle jag ändra på mig som person skulle jag bli en sämre spelare.

Du har sagt att det är ett par personer som ville ha bort dig, vem mer än Wiklund då?

– Min känsla är att det är en i styrelsen. Laszlo (ordförande Meszaros) har gått ut officiellt och stöttat Wiklund.

En annan i styrelsen har ätit lunch med dig sen du fått kicken för att få till en försoning?

– Det är inget jag kan kommentera.

Ser du fram emot chansen att få sänka City på Tunavallen?

– Klart jag vill vinna, men jag har inget emot fansen eller spelarna. Har spelat med många av killarna länge och vi är kompisar. Men styrelsen måste tänka till. City måste ha en sportchef på heltid som alla andra på den här nivån, nu finns det ingen alls. En sportchef har ju hur mycket som helst att göra, vara chef och hålla kontakten med tränarna och spelarna dagligen och sköta förhandlingar. Om City haft en sportchef kunde säkert ett tapp som Adnan (Cirak, som är på väg bort) ha undvikits och kanske hade till och med jag fått vara kvar (skratt).

Med 40 inspelade poäng fick Rambo ihop 11 000 kronor i årslön sin sista (?) Citysäsong. I Dalkurd kommer han enligt uppgift att tjäna mer – i månaden.

– Jag har pluggat psykologi och jobbat som sanerare och lärarvikarie i Eskilstuna. I Borlänge ska jag plugga eller få ett halvtidsjobb till att börja med, säger Rambo.

Bara smeknamnet vittnar ju om att han är en kille som har det Erik Hamrén brukar kalla ”shining”. Det handlar om att gå ut och ta för sig på planen.

Skulle någon tycka att egot är för stort blir det säkert inget problem i Dalkurd, där är det vardagsmat att ta hand om den nya kaxiga generationen.

– Dalkurd spelar en härlig fotboll som jag gillar och jag kände mig som en i gänget direkt. Sköna spelare och ledare, säger Rambo.

Rolf Andersson

Redaktör fotbollsbloggen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista